Fridaviola

Moana

Knallade ner till brasan idag igen med Colleen och slog på Moana på datorn. Hur fantastiska är inte Disneyfilmer? Alltid så fina budskap. I alla fall väldigt mysigt att sitta där nere och bara umgås. Normalt hade jag fryst om jag suttit ute såhär hemma i Sverige (även med eld) men det är fortfarande 25 grader varmt ute klockan 21 så det passar mig väldigt bra. 

 

I went down to the pool tonight again with Colleen and started a fire. We brought the computer and watched Moana. How amazing are Disney movies? They always have such a beautiful message in them. It was very cozy to sit down there and chat. Normally I would have been freezing if this was at home in Sweden but it's still 25 degrees celsius outside at 9pm so this is perfect for me.

 

Colleen bought a new game and tried it on. Her face when she sees herself in her phone is priceless, hahaha. 
Tomorrow she is hosting an engagement party for me and two other girls on the team. She is the sweetest. Im so excited. The three of us are gonna wear white and the rest of the girls are gonna wear black. I'll show you lots of pictures tomorrow :) 

Game and fire

We watched the game by the pool with a fire last night. It was so relaxing. Our boys aren't doing great right now unfortunately. I hope they can win the rest of the games they have left before they come home. Which is in T H R E E days!! I can't wait!! 

Girls just wanna have fun

Njuter med mina brudar med massa tjej-mys denna helg medan killarna är borta. Blev en shoppingtur med Colleen i fredags och igår gick 4 av oss ut och käkade och drack drinkar (inget för mig såklart). Jag körde tjejerna downtown efter middagen och jag åkte hem och kröp ner i sängen. Detta preggot orkar inte vara vaken mycket längre än till midnatt, haha. 
Hittade några saker till min systers möhippa och bröllop. Kan ju tyvärr inte visa vad jag köpt för hon får inte se det. Men jag är så otroligt laddad för de dagarna och det ska bli såå roligt att få skämma bort henne. Det är hon värd. Hittade även två tröjor till mig själv i det mjukaste, skönaste materialet någonsin. 

 

Im enjoying a lot of girl time this weekend when the boys are gone. Went shopping with Colleen on friday and yesterday 4 of us went out for dinner and drinks (non for me of course). I drove the girls downtown after dinner and I went home to the bed. This pregnant woman wont stay up longer then midnight right now, haha. 
I found some stuff for my sisters wedding and bachelorette party. I can't show you guys what I bought cause she can't see them but Im sooo excited for those days and I can't wait to spoil her. She is so worth it. I also found two tops for me in the most softest material ever. 

So soft and cozy

Girls trip

Igår åkte vi några tjejer till Hamilton pool. En helt galet vacker sevärdhet här i Austin. Jag var där förra året också men det var första gången för de andra tjejerna. Jag tror jag ska ta dit mamma och syrran också när dom kommer om bara 1,5 vecka. Åh vad jag längtar!! 

 

Yesterday me and a few girls went to Hamilton Pool. A beautiful place to go explore here in Austin. I were there last year but it was the first time for the rest of the girls. Im gonna bring my mom and my sister there when they come in just 1,5 week. I can't wait!!

It was sooo hot so we had to wear hats and sit in the shade after our little hike there. SO beautiful though. 

Horses

Livet utan killarna är ju inte bara tråkigt måste jag erkänna. Även om jag skulle vilja ha Ludde hemma varenda dag är det tur att jag har mina brudar här och vi ses och umgås nästan varje dag det är roadtrip. Idag hände jag med Colleen till stallet. Tränarens fru jobbar där och erbjöd oss att komma dit och volontärarbeta. Jag hade tänkt gå på inskolningen flera månader sedan men då blev jag så dålig och kunde knappt fundera som en normal människa så att vara runt folk och hästar hade blivit alldeles för mycket. Dock är det ett jätte fint ställe och arbetet dom gör är fantastiskt. 
Barn och ungdomar med olika problem och funktionshinder får komma dit och rida på hästarna som rehabilitering. Oftast rehabiliteras hästarna på samma gång också. Hästarna kan ha blivit räddade från slakt eller som en super gullig häst som slutade ridas för han blev för gammal men blev då deprimerad och fick börja jobba på detta stället. Så himla fint. Så idag följde jag med Colleen för att kolla läget och mysa lite med hästarna. Tyvärr kan jag inte riktigt börja volontära än då jag fortfarande blir yr till och från, men snart förhoppningsvis. 

 

Life without the guys isn't just boring, I have to say. Even though I wish I could have Ludde home every day Im lucky I have my girls here and we hang out almost every day when they are on the road. Today I followed Colleen to the stable. 
The coaches wife works there and asked us if we wanted to go there and volunteer. I was gonna go to the orientation months ago but I got so bad and could barely function as a normal person so to be around people and horses would have been too much. It's such a great place though and the work they do is amazing. 
Children and young adults with different kind of problems and disability goes there to ride the horses as a rehabilitation. Often does the horses get rehabilitation through that too. The horses can for example have been saved from slaughter or like this one super cute horse got to old to be ridden and got so depressed they brought him to this place where the kids could ride him from time to time. So cute I wanna die! So today I went there with Colleen to see how it was and cuddle with the horses. Unfortunately I can't start volunteer yet because I still get dizzy from time to time, but hopefully soon! 

This is how we started our day :) 

Such a typical Texas style house

So cute. Look at the white one's eye. So cool. 



Week 17

Vecka: 17

 

Due date: 2a Augusti 

 

Veckor/Dagar kvar: 23 veckor/160 dagar

 

Bebis är så stor som en: Majrova (vet folk ens vad det är? haha)

 

Veckans craving: Inget speciellt denna vecka faktiskt. Jo Ludde.... :( Kan han inte bara komma hem till oss snart?! 

 

Veckans absolut inte: Inget speciellt här heller. Ganska skön vecka detta måste jag säga. 

 

Veckans inköp: Öppnade precis ett paket med kläder som kom på posten. Tydligen hade Ludde klickat hem lite saker för några dagar sedan. Känner att denna roadtrip kan bli dyr... Försökte ta hans kort också men det vägrade han släppa.. haha. 
Ett par skor, några hårband och lite annat smått och gott låg där i. Visar kanske senare :) 

 

Week: 17 

 

Due date: August 2nd  

 

Weeks/days left: 23 weeks/160 days

 

Baby is as bis as a: A Turnip (Do people even know what that is? haha)

 

This weeks craving: Nothing special this week actually. Well, one thing.. Ludde.. :( Can he just come home to us?! 

 

This weeks absolutely not: Nothing special here either. A pretty good week if you ask me. 

 

Latest buy for baby: I just opened a package that came with the mail today. Apperantely Ludde bought a few things a few days ago. I fear this roadtrip is gonna be an expensive one.. I even tried to take his card before we left but I didn't wanna let it go.. haha. 
A pair of shoes, some head bands and some other cute stuff was in there. I might show it to you later :) 

New clothes for baby

I can't stop looking at these. They are so cute!! 

Girls night and two goals

Hade några tjejer i laget över igår för att se killarnas match och jäklar vilken match det blev. Ludde gjorde mål inte bara en utan två gånger, båda power play mål. Är så glad för hans skull för han har varit sååå nära i otroligt många matcher nu men så igår äntligen kom det. Så skönt. 

 

I had some of the girls over yesterday to watch the guys game and oh man what a game it was. Ludde scored, not once, but twice. Both power play goals. Im so happy for him, he's been sooo close for several games now but yesterday it finally happened. Love it. 

wine and hoverboard. Not a great combo sometimes. The girls had a lot of fun on it and it ended in a pretty bad, but funny, crash. haha. 

So proud! :)

The cutest ultrasound

I torsdags på vårt ultraljud fick vi se vårt lilla hjärta igen och som vi redan visste och som jag berättat innan var det ju en liten tjej. Men det som gjorde detta ultraljud extra roligt var att hon redan visade lite karaktär. Hon låg med benen i kors (en riktig liten primadonna, haha) och hon låg och sög på tummen. Det var det sötaste jag någonsin sett i mitt liv och glädjetårarna började rinna på en gång. Inte nog med det så bekräftade sköterskan det jag redan anade, hon är en riktig vilde. Hon rörde sig konstant och på den lilla stunden vi såg henne på skärmen så han hon snurra ett helt varv. Hon låg på mage när vi började ultraljudet sen satte hon sig upp sen låg hon ner på rygg på slutet.
När jag berättade för sköterskan att jag har känt henne sedan vecka 13 förstod hon det absolut och hon säger att det inte är länge tills pappan får känna de första rörelserna heller, vilket är lite tidigt egentligen men hon sa att med tanke på att hon är så livlig och jag är så smal (det känns rätt skönt att höra det när det känns som att man gått upp typ 20 kilo redan, haha) så kommer det nog komma vilken dag som helst. Hoppas bara pappa Ludwig hinner hem tills dess. 

 

On Thursday on our ultrasound we got to see our little sweetheart again and as we already knew and like I told you guys earlier it as a little gir l in there. But what made this ultrasound extra special was that she is already showing some character. She had her legs crossed (such a little lady, haha) and she was sucking her thumb. It was the cutest thing I have ever seen in my life and happy tears came out of my eyes. And not wasn't all. The nurse confirmed what I suspected, she is a wild little one. She was moving constantly and during the little time we were there she switched position three times. She was laying on her stomach in the beginning, then she was sitting up and then she was laying on her back by the end of it.
When I told the nurse that I have been feeling her since week 13 she totally understood and she said that the dad will be able to feel some movement any day now too. Which is pretty early but since she is moving so much and I am so thin (that feels really good to hear when It feels like I already gained like 20 kilos, haha) it wont be long until that happen. I just hope he gets home before that. 

Sorry for crappy pictures but Ludde was filming so we forgot to take photos too so these photos are from the video. 

Just a bunch of goodbyes

Igår sa jag hejdå till min familj som varit här och förgyllt vår tid i 10 dagar och tidigt i morse blev jag tvungen att säga hejdå till Ludde som blir borta i t v å veckor.... Två veckor här borta känns ibland som en evighet när man är ensam. Och inte för att jag är helt ensam, jag har ju mina tjejer, men det är ändå otroligt tufft och det testar ens tålamod och krafter enormt. Det jobbigaste att han är borta just nu är att jag än inte riktigt känner mig bekväm med att göra saker på egen hand eftersom jag fortfarande blir väldigt yr ofta. Så att åka och handla tex blir en riktig utmaning för mig. Har dock pratat med två av mina kära brudar som bor i samma område som mig att säga till när dom ska åka och handla så jag kan följa dom. Det är bara en trygghet för mig att veta att någon är där om det skulle hända något. Ett plus är ju också att en av mina vänner är sjuksköterska. Bättre händer kan man ju inte hamna i om det skulle hända något.. :) 
Jag hade tänkt att åka till Edmonton och hälsa på min Kanada-familj dessa två veckor men flygen var löjligt, verkligen löööjligt dyra plus att jag inte riktigt vet om jag klarar av att resa så länge på egen hand just nu. Jag kollar fortfarande sista minuten flyg ut i fall det skulle dyka upp något, men än så länge inget.... Saknar dom så himla mycket och jag ville på riktigt gråta när jag insåg att jag förmodligen inte kommer ta mig dit.. 
Men jag får försöka göra det bästa av situationen och försöka underhålla mig själv och hitta på en massa med tjejerna här. Måtte dessa två veckor gå fort bara... Men på dag 1 känns det som en evighet... 

 

Yesterday I had to say goodbye to my family who has been here for 10 days, and early this morning I had to say goodbye to Ludde. He is going on a t w o week roadtrip.... Two weeks here can feel like an eternity when you are alone. And I know im not completely alone, I have my girls, but still, its really though and its a real challenge for your patience and strength. The hardest thing for me that he is gone for so long right now is that I don't really trust myself to do stuff on my own since Im still getting very dizzy from time to time. So to go grocery shopping is a real challenge for me. All though I have talked to two of my awesome friends that lives in the same complex as me and they are gonna let me know when they are going grocery shopping and I'll just go with them. It feels better for me to know that I have someone by my side if something happened. And a big plus is that one of my friends is a nurse. I mean, you can't get any better help then that if something were to happen.. :) 
I was planing on going to Edmonton to see my Canadian family these two weeks but the flights where sooo expensive and plus I don't know if I can fly for that long by myself right now. Im still looking at last minute flights incase something good shows up but so far nothing... I miss them so so much and I honestly cried when I realized I probably wouldn't be able to go... 
But Im gonna try and make the best out of this situation and try and entertain myself and do a lot of stuff with the girls. I just hope these two weeks goes by fast.. But on day 1 it feels like an eternity... 

Missing this one already 

IT'S A GIRL ♥

Det var som vårt första ultraljud visade, att det var en tjej!!!  Vi har båda varit stensäkra på att det är en tjej enda från att vi fick reda på att jag var gravid så vi var inte ens chockade när vi fick höra det, varken första, eller andra gången. ;) 
Vi är såååå glada och förväntansfulla och nu vet ni ju varför Ludde har gott så crazy på barnkläder. Tjejkläder är ju tusan det sötaste som finns. Allt rosa och fluffigt och mjukt och sött. Jag kommer förmodligen visa en hel del här den närmsta tiden :) 

 

It was what our first ultrasound showed us, it's a girl!!! ♥ We have been certain it was a girl from day one when I found out I was pregnant so it wasn't a chock at all when they told us. Not the first time or the second ;) 
We are sooo happy and excited and now you know why Ludde has been so crazy about the shopping. Girl clothes are so damn cute!! All the pink, the fluffy stuff, the softness and just so so darn cute!! I'll probably show you some of the stuff here next week :) 

 

I'll tell you about the ultrasound later. It was the cutest thing ever!! 

Bare Minerals

Jag passar alltid på att köpa Bare Minerals produkter när vi är i San Marcos. Har missat att göra det de två tidigare gångerna av förståeliga skäl men denna gång han jag in dit. Inte nog med att deras produkter redan är några kronor billigare där nere så brukar dom också ha fantastiska erbjudanden jämt. Denna gång fyndade jag en palett med solpuder och ett läppstift. Är ingen läppstift människa men ibland kan jag tycka att det är roligt med någon färg på läpparna. Men det blir oftast väldigt neutrala färger. Denna gång en lite rosa/periska/beige färg. Väldigt fin. Får visa den på en annan gång. Nu är männen i familjen (Ludde, Lars och Mattias) och handlar till kvällens grillning och vi tjejer slappar hemma. Vädret är kanon så en grillning och brasa nere vid poolen känns alldeles perfekt. 

 

I always buy new stuff from Bare Minerals when I go to San Marcos. I haven't been able to do that the first two rounds down there because of understanding reasons but this time I could go in. Not only are their stuff a lot cheaper down there but they usually have great deals every time too. This time I bought sun powder and a lipstick. Im not usually a lipstick kinda person but sometimes I like to have some color on my lips. But it's usually very light and nude colors. This time I bought a pink/peach/beige color. Really nice. I'll have to show it to you later. 
The men in the family (Ludde, Lars and Mattias) are gone shopping for tonights bbq and us girls are relaxing at home. The weather is awesome so a bbq and a fire by the pool is absolutely perfect! 

Week 16

Vecka: 16

 

Due date: 2a Augusti 

 

Veckor/dagar kvar: 24 veckor/167 dagar

 

Bebis är stor som en: Avokado

 

Veckans craving: Fortfarande sallad. I alla dess former. Kommer nog inte bli less på det i första taget heller. Och äpplen. Helst gröna, men röda går bra också, så länge de är saftiga. 

 

Veckans absolut inte: Lukten från spisen. Uuuugh.... Vi har ju gasspis här borta och det är något speciellt med den lukten som just nu får mig att kväljas så fort någon lagar något. Usch. 

 

Veckans inköp: Oj, jag vill inte ens tänka på allt vi har köpt denna vecka... Jag kommer visa en del här så småningom men Ludde går verkligen helt bananas nu. Måste nog ta hans kort ifrån honom snart. Seriöst alltså. 

 

 

Week: 16

 

Due date: August 2nd

 

Weeks/days left: 24 weeks/167 days 

 

Baby is as big as: An Avokado 

 

This weeks craving: Still Salad. In every way. And I don't think this craving is gonna give up yet. And apples. Preferably green ones, but red ones are ok too if they are very juicy. 

 

This weeks big no no: The smell from our stove. Uuuugh... We have a gas stove and it's something special about that smell that I right now just can't stand. I gag every time someone is cooking something. Ugh. 

 

This weeks buy for the baby: Oh man, I don't even wanna think about all the stuff we have bought this week... I will show you some stuff eventually but Ludde is really going bananas right now... I might have to take his cards away from him. Seriously. 

Hospital in San Marcos

Söndagen för 2 veckor sedan åkte vi ner till San Marcos för lite shopping med Luddes familj. Jag hade några dagar tidigare dragit på mig en riktigt ruggig förkylning och var ganska sjuk men dock ingen feber så jag bestämde mig för att följa med. Jag mådde ju trots allt bättre än jag gjort de tidigare veckorna när jag var väldigt dålig i illamåendet istället. 
Nere på San Marcos hinner vi in i två butiker innan jag börja känna mig lite låg på energi. Men ingen alarmerande. Jag nämner dock för Ludde att vi borde gå och äta lunch snart. Vi går runt inne på Ralph Lauren ett tag, det var där Ludde ville allra helst för att kolla på barnkläder och det tog sitt lilla tag, haha.
När vi går till kassan och ska betala slår det helt plötslig till i huvudet på mig och jag blir enormt yr. Jag får böja mig ner över disken för att få tillbaka synen efter ha fått lite flimmer runt ögonen. Vi börjar gå mot utgången och jag känner att för varje steg jag tar så försvinner mina ben allt mer och mer. Jag tar tag i Luddes arm och precis när vi går ut genom dörrarna lägger jag mitt huvud på Luddes axel och säger till honom "Jag svimmar nu". Jag hör Ludde säga till Frans att ha hans påsar sen kommer jag inte ihåg något mer..

Jag har ett svagt minne av att jag vaknar till lite medan jag står på knäna alldeles utanför butiken och kan höra att Ludde pratar med mig men allt är som i en dröm och jag kan inte svara honom. I efterhand har Ludde berättat för mig att jag ska ha svarat honom och till och med ställt mig upp och han ska ha försökt gå med mig till en bänk i närheten innan jag svimmar för andra gången (detta har jag dock inget minne av). Ludde får lyfta upp mig under överkroppen och benen och ropar efter hjälp. Som en gåva från himlen går det precis förbi två sjuksköterskor som var ute på en shoppingrunda på deras lediga dag och ser allting och springer fram till Ludde. Dom ber honom gå in på Ralph igen och lägga mig på golvet där, jag är fortfarande helt borta.
Efter ett tag vaknar jag av att en av dessa kvinnor sitter över mig och slår mig i ansiktet. Hon ropar mitt namn och frågar om jag kan höra henne. Jag hör henne men kan inte svara. Jag kommer ihåg att jag öppnar mina ögon men jag kan som inte få kontakt med min egen kropp eller hjärna. Jag ligger där ett tag och hör hur hon vill att jag ska säga mitt namn men jag får inte fram något och det är så svårt att hålla ögonen öppna även om hon skriker på mig varje gång jag stänger dom. Till slut hör jag Luddes röst och han frågar om jag kan säga mitt namn och då vaknar jag till lite och ser honom vid min sida och säger mitt namn.
Efter det händer allt så fort. Jag hör någon kvinna i telefon prata med ambulansen dom har ringt efter och som borde komma alldeles strax. Sjuksköterskan som fortfarande står på knä över mig lyser med sin telefon i mina ögon, hon ropar på dom som jobbar i butiken att hämta filtar för min plötsliga hetta har övergått till att jag skakar av frossa. Alla i butiken engagerar sig och hämtar filtar utifrån butiken och lägger runt och bakom mig. En kvinna ska tydligen ha sagt till sitt barn att springa till närmsta läskautomat och köpa en Cola till mig att dricka för att få upp mitt blodsocker och någon annan hämtar snacks från personalrummet för att jag ska äta något. Detta kommer jag inte heller ihåg men Ludde har berättat om dessa underbara människor i efterhand.

Det dröjer inte länge tills ambulansen är där och dom lyfter upp mig på en bår och kör in mig i ambulansen. Ludde hoppar in med oss och vi kör till sjukhuset, som inte alls var långt där ifrån men det kändes ändå som en evighet för här börjar jag få tillbaka lite krafter och min hjärna är med igen och allt jag kan tänka på är vårt lilla hjärta i magen. Var jag borta så länge att något har hänt? Svimmade jag för att något är fel där inne? Tänk om något är fel?
På sjukhuset blir jag uppkopplad till alla möjliga maskiner och får lämna prov efter prov efter prov men allt jag vill veta är när jag ska få göra ett ultraljud och se vårt hjärta. Alla försäkrar mig om att det kommer någon för att göra ultraljudet så fort de kan, men det går inte tillräckligt snabbt tycker jag. Efter ungefär två timmar kommer det äntligen någon för att kolla till vår lilla och där och då kunde vi tack och lov andas ut lite. Hon sa att hon tyckte att allt såg bra ut och lillens hjärta slog på bra precis i den takt den skulle. Ingenting hade läkt i magen och livmodern var hel och såg bra ut. Vi fick dock vänta på att en doktor skulle komma in för att ge oss en utförlig rapport då hon inte fick ställa några diagnoser eller ge besked på något men nu var vi lite lättade iallafall. Hon kunde även berätta för oss vad vår lilla i magen är för något, även om det kanske var på gränsen till att vara för tidigt för att se så var hon sten säker på sin sak och hon sa att hon själv kollat könet på sina egna barn två veckor tidigare än jag var. Vi håller dock lite på det tills vårt nästa ultraljud i övermorgon för att vara 100% säker på att hon hade rätt :) 

 

5 timmar fick vi vara där på sjukhuset innan vi äntligen kunde sätta oss i bilen och åka hem. Mitt blodtryck sjönk lite varje gång jag satte mig eller ställde mig upp vilket gjorde att dom ville hålla kvar mig lite längre för varje prov som gjordes. Men till slut såg trycket stabilt ut och dom kändes sig säkra på att kunna släppa mig. Läkaren som kom in innan vi åkte hem satt och pratade med oss en stund och han sa att proverna visade ingenting alarmerande, jag var lite låg i järnvärdet och mitt blodtryck var lite lågt men annars såg allt bra ut och det viktigaste av allt, vår lilla i magen mådde tip top. 
Han trodde att det var många faktorer som spelade in i varför jag svimmade. Jag var väldigt förkyld och tappat mer vätska än vad jag fick in, jag hade några dagar innan tagit min allra första influensa spruta som kan orsaka febertoppar och graviditeten spelade mycket in. Mycket händer i kroppen som man ibland inte riktigt kan förklara men han konstaterade att det var en blandning av väldigt många saker och min kropp orkade helt enkelt inte med. Kanske hade även min reumatism något med saker att göra eftersom min kropp alltid attackerar min inflammation och får jobba konstant. Hur som helst, som sagt, det viktigaste av allt är såklart att lillen i magen mådde bra även om det var otroligt läskigt och jag vill gärna inte vara med om det igen. 
En stor eloge till min älskade man som satt vid min sida varenda sekund och höll mig lugn när oron kröp sig på. Finns ingen som kan lugna mig som honom och hans positivitet och lugn försäkrar mig alltid om att allt kommer bli bra oavsett vad 

 

 

On Sunday two weeks ago we went down to San Marcos for some shopping with Luddes Family. I had a few days before gotten a really bad cold and I was pretty sick but I didn't have a fever so I decided to go with them. After all I felt better then I had a few days before when I was super sick with my morning sickness. 
Down in San Marcos we went to two stores before I started feeling a little low on energy but nothing alarming. I did mention to Ludde though that we should go eat lunch pretty soon. We walked around inside Ralph Lauren for a while, that's the one store Ludde wanted to go to the most, do buy some baby clothes of course, so we were there for a while. 
When we got to the register to pay I all of a sudden started to feel very dizzy and I had to lean over the counter to get my sight back that had disappeared for a few seconds. We started walking to the exit but for every step I could feel my legs disappear more and more. Just as we walked out the doors I grabbed Ludde, leaned my head against his shoulder and said "Im gonna faint now". I can hear that Ludde tells Frans, his Brother, to take his bags, but after that I can't remember anything... 

I have a vague memory of waking up and being on my knees right outside the store and I can hear Ludde talking to me but everything is like in a dream and I can't answer him back. 
Ludde have told me this after but apparently I did talk to him and I even stod up as he was trying to get me to walk to a bench nearby to sit down but I fainted again (I have no memory of this). Ludde had to lift me under my legs and under my upper body and started calling for help. As a gift from god two nurses who was just out shopping on their day off just happened to walk by and saw everything and ran up to Ludde and helped him. They told Ludde to take me inside to Ralph Lauren again and put me down on the floor. I was still gone. 
After I while I started waking up and I see a woman standing on her knees over me, hitting me on my cheeks and calls my name and asks me if I can hear her. I can hear her but I can'r respond. I remember opening my eyes but I can't get any connection with my body or my head. I lay there for a while and I can hear her asking me if I know my name but I can't answer her and it's so hard to keep my eyes open even though she is screaming at me as soon as I close them. Eventually I hear Luddes voice and he asks me if I can say my name so then I wake up a little more when I see him by my side and tell them my name.
After that everything happens really fast. I can hear a woman who works in the store talking to the ambulance they called for and say they should be here soon. The nurse who are still standing over me lights in my eyes with her phone, takes my pulse and order the people in the store to go get me some blankets because my sudden heat switched to a sudden cold and I was shaking all over.
A woman apparently order her kid to run to the closest wending machine and by me a coke to get my blood sugar up and an other woman ran to the staff room to get me some snacks to eat. I don't remember any of this but Ludde has told me about these awesome people after. 

It doesn't take long after that before the ambulance came and they but me on a stretcher and drives me to the ambulance. Ludde jumps in there with me and we drive to the hospital who wasn't far away at all but it felt like a lifetime cause in the ambulance I start to get my conscious back and everything I can think about is our little one in my belly. What if something is wrong? What if I fainted cause something happened? What if me fainting caused something to happen? 
At the hospital I get hooked up to a bunch of machines and they run test after test after test but all I keep asking about is when we will get to do an ultrasound to see if everything is ok. Everyone assures me that someone will come to do the ultrasound as soon as the machine is available but I don't think that is fast enough.. After about 2 hours someone finally comes to do our US and we can finally breath a little. She tells us everything looks good and and our little ones heart was beating as it should and she couldn't see any leaks in the stomach and my uterus was whole. We had to wait for a doctor to come and give us his final words cause she wasn't allowed to give us a diagnosis but now we were at least a little calmer. She could also tell us the gender of our little bean, even if it was a little too early to be certain but she was completely convinced she was right and she told us she could tell her babys gender 2 weeks before what I was at this time. We won't tell yet though until our next ultrasound on Thursday just to be completely sure she was right.. :) 

We spent 5 hours at the hospital before we could finally go home. My blood pressure dropped a little as soon as I sat or stood up so they wanted to keep me there a little while longer as soon as that happened, but it finally stabilized and they felt comfortable to let me go. The doctor came in to us before we left and talked to us for a while. He went through my results and said nothing was alarmingly wrong. My iron level and blood pressure was a little low, but other then that everything looked ok and most importantly, our little one was ok.
He said he thought a lot of different thing had a role in why I fainted. I was very sick in my cold I had and I had lost a lot mor fluids then I took in, I had a few days before taken my first flu shot what can cause fever on and off and of course the pregnancy played a big part of it. A lot happens in your body that sometimes can't be explained but he noted that a lot of things played a part in this and my body just couldn't take it all. Maybe my arthritis played a part in it too cause it is constantly fighting my inflammation and is constantly working on defeating that. Anyways, most importantly is that our bean is OK even though it was very scary och I really don't wanna do it again. 
A BIG thank you to my man who didn't leave my side the whole time and kept calm when the worry got too big. There's no one who can calm me the way he does and his positivity and calmness assures me that everything will be ok no matter what 

A huge thank you to everyone who helped me/us at the store and to the staff at the hospital. Everyone was so sweet and helpful and made our stay there a lot easier and funnier. 

What I looked like when I came home.... Oh and FYI, if you travel to the states or plan on living here, make sure you have insurance. And a good one.... Our bill was over 40.000SEK !!!!! We "only" payed a little over 4000:- and our insurance covered the rest. But that was just the hospital bill. We are currently waiting on our doctor bill. Im sure it will be about the same. Which makes it 8000Sek for a 5 hour stay at a hospital.... craaaaazy. 

Time flies (and money)

Två dagars shopping och det verkar bli en tredje idag. Igår åkte vi ner till San Marcos där jag har haft otroligt otur i år (första gången med Luddes kompis låg jag i baksätet i bilen hela dagen och mådde illa och sist med Luddes familj kommer upp i nästa inlägg) så jag var lite nervös att återvända, men allt gick bra och vi var där i hela 5 timmar. På slutet kände jag att energin dippade lite så jag satt mest kvar i bilen medan de andra gick i de sista butikerna. Men jag är glad att jag klarade så länge jag gjorde.
Idag ska vi åka ner på Domain och gå runt lite där sen lutar det åt att bli Topgolf på kvällen. Vädret är lite sämre idag och det ska regna hela förmiddagen iallafall så då passar det bra att hitta på såna här saker.

 

Two days of shopping and it looks like a third one today. Yesterday we went down to San Marcos where I have had the worst luck ever this year (the first time when we went there with Luddes friend I had to lay in the backseat of the car all day cause i was so nauseous and the last time with Luddes family I will tell you about in the next post) so I was a little nervous to go back but everything went great and we were there for 5 hours. In the end I lost a little energy and sat in the car most of the times while they went in to the last stores on the list. But Im glad I made it as long as I did. 
Today we are going down to Domain and later it looks like we're playing some Topgolf :) It's raining today so it's perfect to do stuff like this. 

 Snapchat is always fun :)